Härdade ut. Många lider av monotonin på längre seglatser. Med det var inget som fick Tarun Kadri Sathyian, doktorand på Chalmers och knuten till C2B2, att tappa modet under en nio dagar lång tur till Grönland med R/V Skagerak i augusti. – En fantastisk upplevelse, säger han.
I början av augusti, när sommaren fortfarande var i full gång, packade Tarun Kadri Sathiyan, doktorand vid Chalmers och knuten till C2B2, sina vinterkläder och gick ombord på forskningsfartyget R/V Skagerak. Det var dags för en nio dagar lång resa, kantad av is och kyla, med destination Grönland.
– Arktis storlek och tystnad gjorde ett djupt intryck på mig, säger han.
Tarun Kadri Sathiyan, ursprungligen från Bangalore i Indien, kom till Sverige för fem år sedan. Efter en kandidatexamen i maskinteknik från Reva University i Bangalore, hade han blivit antagen som mastersstudent vid Chalmers tekniska högskola, med inriktning mot fordonsteknik.
Efter 2022, då masterstudierna var avslutade, jobbade han som forskningsassistent ett par år. 2024 inledde han doktorandstudier vid institutionen för mekanik och maritima vetenskaper på Chalmers. Ett arbete som bland annat syftar till att utveckla autonoma undervattensrobotar och mättekniker för oceanografisk övervakning och datainsamling, med fokus på utmanande och oförutsägbara havsmiljöer. Det arbetet in sin tur fört honom in i C2B2:s forskning om öppen, datadriven innovation och ny teknik.
När forskningsfartyget R/V Skagerak i våras utlyste möjligheten för unga forskare (early-career research programme) att åka till Grönland, var det en bra matchning. Det klickade med flera av Taruns intresseområden kring mätningar, data och den hårda marina miljön. Men han var inte den enda som var intresserad, programmet fick över hundra sökande till fem platser, och hans förhoppningar var ganska låga.
– Jag blev mycket förvånad när jag fick reda på att jag hade blivit antagen. Det kändes fantastiskt.
Så den 10 augusti, när de flesta hemma fortfarande gick runt i kortbyxor, klättrade han uppför stegen till R/V Skagerak med sin väska fullpackad med vinterkläder. Fartyget startade resan från hamnen i Reykjavík, med destinationen inställd på fjordarna vid den sydöstra delen av Grönland.
– Anledningen till att jag ville åka var att jag ville få egen erfarenhet av fältarbete i polarområdena, för att bättre förstå utmaningarna, säger han.
Själva vistelsen, med ett antal människor som bodde tillsammans på ett begränsat utrymme, hade han lätt att anpassa sig till.
– Det var spännande att se hur snabbt vi blev en grupp.
De delade kunskap och stöttade varandra under de långa arbetsdagarna, med väder-, vind- och isförhållandena som var tuffa och oförutsägbara.
Ett tillfälle som etsat sig fast i hans minne var när de skulle lägga ut en förtöjningsplats nära de grönländska fjordarna, under svåra förhållanden. Dimma, is och ett fartyg som gungade i kraftiga dyningar.
– Isberg flöt runt omkring oss. Några stod på bryggan med kaptenen och varnade när isen kom för nära, medan andra stod på däck och arbetade med vinscharna samtidigt som de såg till att repen till den vetenskapliga utrustningen inte fastnade i den grova isen som flöt omkring.
Arbetet krävde totalt fokus, nära samarbete och att alla litade på varandra.
– Hur det kändes? Både utmanande och spännande, skulle jag säga. Det gav mig en uppfattning om den skicklighet och koordination som krävs för att bedriva forskning i en så hård miljö.
Innan han åkte hade han läst på om de logistiska och tekniska utmaningarna i arktiska vatten, med snabbt föränderliga förhållanden, tidsbrist och höga krav på precision vid hantering av instrument. Men att uppleva det på nära håll var en helt annan sak. Men avskräckt, nej, inte alls säger han.
– Snarare stärkte det min motivation att fortsätta arbeta med det här, och i min övertygelse att teknik kan göra skillnad.
Ombord arbetade han nära forskare från en rad olika discipliner – oceanografer, glaciologer, klimatforskare och ingenjörer. En bra upplevelse, tycker Tarun Kadri Sathiyan.
– Forskningen blir definitivt rikare när olika perspektiv möts, när du får ta del av metoder och frågor som ligger utanför din egen expertis.
Ett av hans starkaste minnen från resan var när han såg Grönlands fjordar från däck för allra första gången.
– Bara att stå där och titta på det enorma landskapet var häpnadsväckande. Området är viktigt ur forskningssynpunkt, och dessutom mycket sårbart på grund av klimatförändringarna.
Hur var vädret under resan?
– Ganska varierande. Ofta isigt, dimmigt och kargt ute till havs, andra gånger ganska lugnt.
Såg ni några spännande djurarter?
– Vi såg en hel del valar. Även sälar och olika fågelarter. Men tyvärr inga isbjörnar.
Vilka mätinstrument hade du med dig?
– Fartyget var väl utrustat med sensorer, laboratorier och andra mätinstrument som vi använde för att samla in diverse data. Så jag behövde inte ta med några egna.
Andra forskare har berättat liknande historier om fantastiska naturupplevelser, men också om monotonin under långa seglatser. Vad tyckte du?
– Mestadels var det spännande och intressant. Visst, även mycket rutin och sådant. Men, nej, jag led inte av det. Jag skulle gärna åka i väg igen om jag fick chansen.
Fakta: Tarun Kadri Sathiyan
Ålder: 28 år.
Bor: Göteborg.
Intressen: Robotik, fordon, teknologi, skrivande, läsning, musik, styrketräning.
Lyssnar på: Metallica, ABBA, Backstreet Boys och många fler. ”Jag har nyligen börjat intressera mig för svensk musik, som Kent och Håkan Hellström.”
Läser: Agatha Christie, Haruki Murakami med flera.
Kör: Åker mest kollektivt, ”men jag gillar att åka motorcykel”.